Teknik, konstruktioner och design

”Om man sysslar med att bygga choppers är det en fördel att inte vara riktigt klok”, skrev den nu legendariska hojfotografen Totte Wiman i den nystartade MC-tidningen MCM 1986, när han gjorde ett reportage om mig och mitt hojbygge. Det han menade var att våga gå utanför gällande normer och utifrån en vision och en idé kunna skapa och tillverka, och med en tilltro att man kan lyckas.

Det är många som kommer till Smedjan och frågar om jag är smed. Mitt svar blir då; ”Vem är jag egentligen? Men du kan se mig mer som en multikonstnär, som har stor respekt för våra förfäder och deras kunskaper och många gånger känner jag mig som en liten lärling till dessa stora mästare”.

När jag tänker efter kommer mycket från min barndom. För mina föräldrar och generationer bakåt var det naturligt att man byggde och skapade av det man hade. Det handlade också om hållbarhet och kvalitét vilket var införstått och en norm.

Egentligen har jag aldrig begränsat mig i att jag inte kan, utan snarare tänkt ”hur ska jag lösa det”? Och om jag inte kan, frågar jag den som kan. Mycket i min egen utbildning har handlat om att våga fråga, och våga ifrågasätta och det jag inte förstod fick förklaras igen, så att jag förstod. Därav har jag sett vikten av att träffa och dra lärdom av kunniga människor inom sina områden, vilket har berikat mitt liv oerhört mycket.

Så artikeln i MCM om mitt hojbygge blev egentligen ett signum för min utbildning och skapande och där design, form och konstruktion och friheten att kunna köra sin egenbygda hoj var självaste ändamålet i projektet. Oavsett vad andra tyckte, hade för åsikter eller vad regelböcker sa.

Med denna återblick ser jag nu att denna kreativitet, skapande och öppna sinnen har varit en röd tråd genom hela livet. Oavsett mina tidigare yrken, bl.a inom organisationsutveckling, som brandsäkerhetsspecialist inom statlig myndighet, som föredragshållare och lärare inom arbetsmiljö, ledarskap och fysisk viljeträning för bl.a. ungdomar och militärer har dessa egenskaper alltid följt med.

Genom att alltid eftersträva att vara en fritänkare och inte begränsa mig inom ramar, formaliteter, eller inordna mig under auktoriteter, har det varit lätt att se och förstå situationer och sammanhang utifrån ett helhetsperspektiv.

Plats: Örebro/Borensberg Foto: Astrid – och Björn Högström 1976-80 ©